Lyssna
[quote]Visor med Ann-Catrine Persson och Ingmarie Romell
Med en spännande och mycket personlig blandning av vistolkningar, med skiftande kändhetsfaktor, skapas en lugn och bekväm stämning som varar hela skivan igenom. Det är folkmusiktoner och vistradition i en hemtrevlig mix. Ann-Catrine spelar gitarr och sjunger de mer finstämda och vackra visorna medan Ingmarie trakterar nyckelharpa och tolkar de humoristiska bitarna, som i flera fall har bondkomiska drag. Som duo tror jag det händer något här, något som säkerligen inte hade kommit fram lika effektivt om de kört var sitt race. Som lyssnare kastas man ständigt mellan det lustiga och det vackra och det blir mer levande helt enkelt. Skivans guldkorn finner jag i Surströmmingssalteriarbeterskans klagan av Stefan Demert, När min vän av Owe Thörnqvist samt Karin Hjelms Gryning. Arrangemangen ligger väldigt nära hur duon låter live, vilket jag ser som ett plus. Köper man den här skivan efter en spelning med Ann-Catrine och Ingmarie kan man vara rätt säker på att bli nöjd.[/quote]
Från tidningen Viser/Visor nr 3 (Mars 2014)
Skivrecension Finstämt, av Karl-Anton Hansson
Ann-Catrine Persson och Ingmarie Romell
Finstämt
Om det hade varit på gamla Kungens tid (läs grammofontiden) så hade denna skiva varit ett minne blott. Sönderspelad och bara bestående av en hög med platsspån samlat runt stiftet. Särskilda favoriter finns alltid. Björn Skifs bidrar med Håll mitt hjärta. Varning utfärdas för känsliga personer. Kör inte bil samtidigt för sikten kan bli kraftigt begränsad. Det är lätt att hamna i melankoli. Ann-Catrine, du sjunger så himla bra! En annan påtaglig favorit i avdelningen melankoli är Gryning, framförd av vår okrönte drottning på nyckelharpa, Ingmarie. Man tänker gärna på en tidig morgon med älvorna som dansar över en liten tjärn i den djupa skogen. Jag brukar personligen tycka att nyckelharpa ibland är lite gnissligt men här får jag omvärdera, och det kraftigt. Avdelningen för klämmiga och finurliga låtar: Denna skiva innehåller finurliga texter som med ibland finstämt, stundom klämmigt, men alltid välsjunget som solo eller duett, för oss till en svunnen tid av ett berättande som snart inte går att uppbringa. Vi som gillar den klassiska gitarren ska kanske spetsa öronen lite extra när den stålsträngade ”guran” tar plats! snyggt spelat med en skör ton. Dragspelet har inte tillhört mina favoriter, men skam den som inte kan omvärdera! I det hela taget och väl värd att lägga en slant på, och den förgyller tiden! Skivan gör skäl för namnet: Finstämt!
Från tidningen Gitarr och Luta nr 4/2014
Skivrecension av Tomas Karlsson
Kontakta oss via mail eller telefon för att beställa skivan.